*

Egentligen inte, kanske, men jag vill typ bara att min blogg ska komma som etta på listan, igen, då man söker på denna fras.
Men i alla fall...Det Amerikanska ishockeylaget Boston Bruins vann över det Kanadensiska ishockylaget (tänkte först bara skriva laget, men då kanske folk inte fattat att de också spela ishockey) Vacouver Cannuskc.
Kan gå in på grejer som att det var finalen i Stanley cup (aka NHL, världens största hockeyliga) och att det, precis som i den svenska elitseiren, spelas sju matcher och alltså den som vinner fyra matcher vinner (sen är det olika om ett lag vinner fyra på raken,  eller typ två först sen förlorar en och vinner de två nästa...fattar ni? detta fall hade båda lagen vunnit tre matcher var, och detta var avgörande)

Fan va mycket shinfo jag ger ut...vet ju att ni som läser inte gillar hockey så där jättemycket...ja, jag antar det i alla fall. Och om ni gillar hockey så vet ni förmodligen redan allt det där.
Så för att komma till saken. En tjej jag följer på tumblr bor i Vancouver och håller på Cannucks.
Hon har under veckans gång skrivit om hur dumma Bostonfans är. Att de beter sig illa, att de skriker hån mot Cannucksfans blablabla. Dessutom hade hennes pojkvän blivit armbågad av ett Bostonfan.
Och hon tycker att man kan skylla alla Bostonfans för detta. Att om man har på sig Bruinströja och gör skit så representerar man hela fanbasen. Men nu när Boston vann, och Cannucksfansen har gått bärsärkagång på staden (f.ö. sin egna stad, där sista matchen spelades) så säger hon inget, helt tyst från hennes sida.
Jag är inte den som skriver och frågar om detta (iom att man inte kan skriva anonymt till henne, haha).
Antar att Cannuscksfansen, i detta fall, sparat på all ilska och bah tog ut den på en gång.

Men för att vara relistiska här, en själv som är från Europa och har hört mycket om dessa fotbollshuliganer vet/fattar (elle ja, en del av oss. finns ju de puckon som inte gör det) ju att det inte är fans som gör skiten, det är individen. Det kan inte vara riktiga fans som vill förstöra för sitt lag, ge dem ett dåligt namn.

Jag lyssnar aldrig på radion.
så....jag har inget att bidra med till detta blogginlägg.

Men eeeh...

I natt drömde jag att jag var på Rosenlunds badhus, fast det var så mycket större än det egentligen är.
Håkan Hellström skulle uppträda på en scen de byggt upp. jag stog längst fram, och i början hade han ett gäng med vita rosor han gav ut till folket och jag fick en och bad om en kram. Men fick ingen :(.
Men en tjej jag hatar fick en >>:(. OCH HON GILLAR FAN INTE ENS HONOM!!! trorjagiallafall.
Jag blev hur som helst skitledsen, och skulle gå till omklädningsrummen. (Vid denna tidpunkt satt han på en podiet, i vattnet, och spelade piano och sjöng någon låt, kan mäjligtvist varit "Det är så jag säger det").
Ute i omklädningsrummet stog en sån här mugg, jag snodde den.
Nu i vaket tillstånd är jag lite ledsen för jag inte har muggen :(

ok, det finns väl en hel del från barndomsåren som man gillade då, men nu bah "eh, va?"
fast iofs så var ju den där musiken som var populär och stora hitar mycket bättre förr. Och den bringar en hel del nostalgi. Så nåt därifrån kan jag nog inte hitta. Jovisst ploppar väl vissa grejer upp i minnesbanken, men inte värt att postas här.

Men ok, denna gillade jag en hel del när den precis kom.
Sen så bah "meh". kanske inte hatar precis....men..."meh"

Visst är det lyckat att göra äggmacka (kokt ägg och sen kaviar på) när både skalet och hårdkoktäggulla är två, av de, saker man äcklas mest av här i världen. Fy fan vad jag hatar äggskal, helt seriöst.
Och det är bara tanken på att få en bit i munnen och tugga till och höra det där knastrandet, och få den där rysande känslan. Detta har sedan utvecklats till att bli äcklad av det, och sen bli äcklad bara av att höra ägg skalas (eller i alla fall få rysningar och behöva hålla för öronen.). Och oftast när det där illamåendet kommer så börjar man ju hosta, och då får jag som en fantomkänsla av att en bit äggskal sitter i halsen. USCH!!!

Äggula är bara att jag inte klara av konsistensen, och också sån där det senare utvekclades till att bli äcklad av att äta det. Och till nu att ibland inte ens klarar av att titta på det. Fy!

Tänk er då att behöva skala ägget, och sen pilla bort gulan (liksom känna den där konsistensen i fingertopparna, och kunna se den. FY FAN!)
Jag klarar dock av att äta hårdkokt gula om det typ är en äggsallad (amerikansk variant, alltså). För då är det  ju oftast lite söndersmulad, och i sånna såpass små bitar och blandat med en massa annat så man känner inte av den.

Så där ja, nu har jag avslöjat en sån här grej om mig själv.

Alltså...man har väl nästan växt ifrån det där med att hitta låtar som man kan identifiera sig med.
Lyssna på något och känna "Fan, den här låten handlar om mig!". Nu förtiden identifierar jag mig mer med diverse alster från Martin Kellerman, Jan Stenmark och Nina Hemingsson. Sånt där man läser, och skrattar lite igenkännande åt (ibland för att det roar en, och ibland en blandning av det där roandet och ångest).
Men när jag var yngre fanns ju de där låtarna som man bah "ooooh, de sjunger om mig!" "jag hade kunnat skriva den här låten". Ni vet.

Men äsch, ok då. den här beskriver mig och mina tankar och känslor för de flesta rätt så bra.

Alltså, britter har ju rykte om att inte vara något vackert folk, att alla är fula. typ. Hur fel som helst!
Men de som är fula är verkligen skitfula. Kanske därför de har det där ryktet?

ok, bara för att jag skriver om britter och deras utseenden så måste jag väl lägga upp en bild på den jag har största crushen på. Daisy Lowe. Tjejen jag tom skulle kunna gifta mig med. Seriöst alltså.



ps
jag räknar inte med Morrissey som britt eftersom hans föräldrar är från Irland och Irland inte tillhör Storbritannien.
Men Morrisey är i en klass för sig. Man ska inte blanda in gudar bland vanliga dödliga, liksom.

jag kom in på blogg.se genom firefox och behövde inte använda safari eller chrome.
detta är förresten något jag tänkte skriva om, men liksom glömt. Som om det skulle vara något som intresserade er.
Jag tänker ibland att jag ska skriva saker här så att det inte bara är "dag 100000 låten du vill lyssna på i en eventuell drunkningsolycka".
Inte mycket händer i mitt liv. Jag var på min kusins student i onsdags, glömde både minneskort och batterier till systemkameran, så inga bilder därifrån förrutom några från min mobil, och filmkameror.
men ingen framkallning eller överförning ännu. När jag tänker på det så har det hänt ett par saker, men jag glömmer helt enkelt bort att skriva om det. Jag kan försöka lova att jag ska försöka ändra mig, men så går det ju ofta som det gör. Vi får se med den här gången.

att det var fel video i förra inlägget, och detta märktes flera timmar senare :(

Alltså. jag vet inte.

Jag brukar ju inte vara den som gömmer med sånt. Om jag gillar't så är det nåt jag gillar't, liksom.