*

Jag är 15 år, och för första gången s.k. heart broken.
Ganska förtvilvlad, kanske man skulle kunna säga.
Jag är på bibbilan för att låna skivor, kanske något som skulle passa bra för mitt tillstånd. Något lagom skrikigt och gapigt, eller nån slamrig pop-punk, som jag lyssnade på mycket just då (ok, lyssnar väl lite på det nu också).
Men så såg jag Morrisseys skiva "Viva hate". "Jamen Morrissey är ju bra musik för sånt" tänkte jag för mig själv...man hade väl läst eller hört om det någon stans. Så jag lånade den, åkte hem, kom hem, gick in på rummet och valde att lyssna på den skivan först. Första låten satte igång. Fattade inte riktigt vad det var han sjöng om, men det kändes lite att det var mig han sjöng för, på något sätt (nu vet man ju att det bara är sånt som Mozzer-fans fattar).


Jag lyssnade mer och mer på skivan. Och blev mer och mer indragen i det hela.
Sen så kom DEN DÄR låten som VERKLIGEN talade till mig och mitt aktuella tillstånd.
Den där låten som för första gången fick mig att tänka "fuck everyone, jag har honom" om någon artist/musik.


Ända sen dessa har jag varit helt fast, och avgudar denna man.

Så detta är helt enkelt om det speciella tillfället då jag verkligen upptäckte min gud: Steven Patrick Morrissey.