*

Kollat på denna videon ett antal gånger idag och börja grina varje gång.
Dock kan jag inte av göra om det är av saknad eller att jag är så himla blödig av mig eller helt enkelt att jag pms'ar?

Skulle nog säga att det är en blandning av saknad och blödighet kanske.
Eller mer sentimentalitet än blödighet.
och av rysningar för att han var ju ändå en helt fantastisk artist.
och så gråter jag nog kanske lite av avundsjuka för att jag aldrig fick se honom.




Förresten fick jag reda på att han var död mitt under Mötley Crües spelning på Peace & Love.
Kul liksom. :(

Påtal om stora, döda, artister så besökte jag detta stället i Söndags när jag var inne i NYC på lite egen upptäcksfärd.
Central Park West & W 72nd Street och till The Dakota.



Helt jävla sjukt kändes det.
Ända in i mage och hjärta kändes det.

Precis här, den 8 December 1980, drog Mark David Chapman fram en pistol och sköt John Lennon.

Tvrsöver gatan ligger Central Park och Strawberry fields.
En liten "trädgård" tillägnad John Lennon.
Hela den delen som kallas för Strawberry fields är formad som en tårdroppe.


Minnesplatsen.
(lägg märke till att blommorna är lagda i formen av ett Peace-tecken.
Han som är lite av en guide över det hela lägger ut det varje dag.
Kan vara allt från lite olika blommor till grankottar till bara stenar.)


Att se allt detta var hur stort som helst för mig som är uppväxt med Beatles musik.
Hlet sjukt kändes det också. Grät lite, men det kndes fint på nåt sätt.

Fin gubbe, med fin skylt, som satt där vid.
Gav honom $5 och frågade om jag fick knäppa en bild =)




Jag har lovat min pappa att om han kommer hit till usa och hälsar på så ska jag visa honom detta.



ps
Förlåt för att jag är så förbannat lat och inte lägger upp bilder på barnen och hur allt är här i usa =/
är bara så himla lat -_-
Men jag kan säga att jag har det hur bra som helst och älsakr det här landet och ska gifta mig med en sjukt svinrik amerikan (så slipper man oroa sig över att ha råd med typ sjukvård och så) och stanna. haha